Bra fart idag för min del

Bakom den här dörren i Bellas trädgård döljer sig ett fantastisk grönsaksland

Morgonjoggen började klockan 6 i beckmörker. För en som inte har mycket till mörkerseende är dessa morgonjoggar en ständig vånda. Varje minut jag kan sinka skaran från att lämna huset är dyrbar. Men idag gick det inte… Och oj vad man kunde tycka synd om sig själv på de 20 minutrarna det tog för ljusstrimmorna att börja leta sig fram .

Vid 9.15 lämnade vi huset på nytt för att jogga iväg till banan och dagens intervallpass. Bella hade 1K & 1,2K om vartannat så jag siktade på att köra 6st 1K i samma fart (3.15) så att vi kunde slita tillsammans och hjälpa varandra. Det gick bra, eller tja – jag mäktade bara med 5st och det var på håret, men farten var mycket snabbare än vad jag lyckats fixa tidigare så det var positivt. Efter lite extra vila drog jag en 800-ing åt Bella och Jakob också, men de var trötta och den gick allt annat än fort.
Eftersom Bellas hare – Robert – sprang halvmaran igår, var har inte med på dagens pass. Så det blev till att dela på jobbet, vilket var väldigt bra för min del eftersom varje gång det var min tur att gå upp i täten kämpade jag som en dåre för det sista jag ville var att sabba för Bella. Visade sig funka kanonbra,och hur trött jag än var satte vi intervallerna nästintill perfekt – ja, tills det tog tvärstopp alltså. Nedjoggen gick i krypfart och det var nog sista ångan i tanken som pustades ut när handen lyftes för att banka på gaten.

Nu har kroppen fått rejäl påfyllnig, så det dags för vila och med lite tur massage senare på eftermiddagen. Därefter är det påfyllning med mat igen (en klar favorit om ni frågar mig) och sen blir det nog läggdags vid 8-tiden som vanligt (om jag orkar hålla mig vaken så länge…).  Bella, Lars & och Bellas syster är fantastiska kockar, så varje måltid här är en ren fröjd. Jag försöker snappa upp så mycket som möjligt, men jag har en känsla av att det inte kommer att bli riktigt lika lyckat när jag omsätter mina nya kunskaper om chapati, linsmos, pumpablad etc i praktiken hemma i Sumpan…

Åskådare

Bella hejar fram löparna

Intervallerna vi körde i fredags var korta – 400, 300, 200m – men då vi började lite väl optimistiskt med tokkort vila blev det inte riktigt så kul som jag hade hoppats. Planen var att ligga på 3.00-fart per kilometer eller 36, 54, 72s per intervall, men för min del sket det sig när vi kom till 400-ingarna som ganska snart ramlade ner på 75-76s fart. Bella var bättre, men inte heller hon var helt nöjd. På fredag kör vi samma pass igen, fast med lite längre vila redan från början så får vi se om det funkar bättre. Ansträningen var det i alla fall inget fel på .

Annars har det inte hänt så jättemycket här. Vi passar en förkylning likt en stafettpinne mellan oss. Lars verkar dock ha valt ultra-varianten och kör hela stafetten på egen hand – han har varit förkyld toklänge nu. Själv kör jag någon form av sprint variant – förkylningen kommer och går alltså…
Pga detta hade vi alla en lugn dag idag och istället för backintervaller åkte vi till Eldoret och tittade på ett stjärnspäckat halvmarathon. Minst ett hundratal under 68min – det är rätt bra, särskilt som de tävlar på 2100m höjd också!

Buspass i Humlegården

I onsdags snöade det som vanligt en massa inför vårt Sub 40 pass på torsdagen. Snöröjningen i Humlegården måste vara bland de bästa i hela stan. Trots jätte moddigt på trottoarerna runt omkring parken så var det mycket bra plogat och riktigt godkänt underlag där. Vi hade ett riktigt buspass på programmet med 3 km snabbdistans som start för att sedan köra 20 st korta backintervaller. Ellinor, Joachim och Mattias var förstås på plats och som vanligt genomförde vi ett mycket bra pass. Ellinor har närmat sig killarna sedan i höstas trots att även dom blivit mycket bättre. Nästa vecka kommer Henrik tillbaka i gruppen efter en månads mer inriktad träning på simning och cykling. Ska bli kul och se om han orkar hänga på Ellinor nu. De brukar vara väldigt jämna. Nästa vecka kör vi tröskelintervaller/backintervaller i Hagaparken.

Tills dess. Ha det.

Coach Malin

Ni får mer snö och vi får regn

Igår öppnade sig himlen här, alldeles lagom tills det att jag skulle jogga iväg mina 11km till massören. Jaha… packade ner lite extra kläder i en plastpåse och gav mig iväg. Lerigt och snorhalt – och till råga på allt en hagelstorm som hette duga. Var inte den fräschaste klienten den här massören haft på sitt bord kan jag gissa, men han höll god min och gnuggade bort leran utan ett ord.
Då det hällde ner även under natten var vägarna total katastrof imorse när vi gav oss ut. Jakob, en orienteringskille som också är här och hälsar på, han säga att han hade bra koll på underlaget innan han for i backen och rullade runt i leran. Det sades inte så mycket mer efter det. Sammanbitna och med skor i 2-kilos klassen lufsade vi runt 13 kilometer, och jag tror att det tog långt mer än den normala timmen. Om jag längtade tills morgonrundan skulle ta slut igår (dryga 90min – men där det blev ett himla åka av efter 30min) var det ingenting mot idag kan jag säga. Fast jag fick rapport från Malin att mer snö hade fallit hemma, så jag har en känsla av att jag beklagar mig för rätt döva öron…

Nu sitter vi här och väntar på att det ska torka upp så att vi åtminstone har en sportslig chans att köra intervaller på banan. Korta sanbbare saker är planerat, men är det inte ok på banan får det bli 15-15 på gräsplanen istället. Solen verkar iaf på G nu.

Så här glad är jag över att inte behöva åka hem idag

A smile for you Mat!

Idag var jag på benen så pass att det faktiskt blev intervaller på banan. Långa saker (2000m ner till 1000m med 200m minus för varje intervall). Troligtvis det absolut sämsta på min reportoar, och med andra ord det jag behöver träna allra mest på (det e kul med idrott…). Det positiva med dagens pass var att jag faktiskt befann mig på banan, resten med tider och sånt är redan förpassat till ett mörkt litet källarförråd längst bak i hjärnbarken. Och det kommer inte att dyka upp till ytan förrän nästa onsdag då jag hoppas köra samma pass igen – fast sju resor bättre såklart!

Jag har lite svårt att fatta att det egentligen är idag som jag skulle begett mig hem till Sverige – hua, har minsann sett vilket väder ni har. Är inte ens i närheten av att besitta den tuffhet som krävs för att trotsa snö och kyla så som det flesta av er gör. Jag beundrar er styrka – bara så att ni vet!

Och fotograf kan ni väl gissa vid det här laget?! Vill ni ha riktigt fina löparbilder på er själva är detta mannen att kontakta för övrigt…

Fortfarande sängparkerad

Det är hit tankarna går

Blev inte riktigt som jag hade hoppats. Fortfarande rätt sänkt, men en timme väldigt lugnt i morse med Bella, Kemboi och övriga gick i alla fall bra. Kan kanske bli en lugnare tur även till kvällen när solen börjar vika ner sig. Men ansträngningsnivån blir fortsatt mycket låg, endast snäppet högre än då jag ligger i sängen och håller min tegelsten till bok i handen.

Parkerad i sängen

Igår lämnade jag Iten för att återigen flytta in hos Bella med familj. Det har varit härliga dagar där uppe, och roligt med lite nya landskap. Träningen har gått mycket bra även i Iten, senast igår körde jag ett backpass som jag var riktigt nöjd med. 16st intervaller om ca 1min. Precis som jag hoppats gick det lite snabbare än förra söndagen då jag körde exakt samma pass. Johanna Bohlin hängde på och körde ca halva sträckan, men det hjälpte enormt även det. I lördagsmorse teamade vi ju också upp och drog vi iväg på ett långpass på 32K från Iten till Eldoret.
Backpasset igår satte dock sina spår, och om jag känt mig lite halvseg innan passet så var det ingenting mot hur jag mådde efteråt. Magen var helt förstörd, och jag låg mest och kved i fosterställning tills jag var tvungen att packa mig in i bilen med Hanna och Musse för att åka mot Eldoret. I takt med att magen började repa sig började envisa förkylningssymtom dyka upp. Blev inte mycket sömn, och nu ligger jag här i sängen medans de andra är ute och kör intervaller. Riktigt trist för jag hade tänkt köra ett intervallpass ihop med Bella för att se om jag kunde hänga med i 800m på hennes 1000-ingar och i 1000m på hennes 1200-ingar. Men nu blir det inte så, utan jag parkerar mig i sängen och hoppas på att vara fit for fight till onsdagens intervaller istället. Positivt tänkade så står jag säkert där!

Snömodds intervaller i Humlan

Torsdagens Sub 40 pass bjöd på hårdast möjliga förhållanden med minus 12 grader och rejäl snömodd efter onsdagens kraftiga snöfall. Det hindrade självklart inte våra tuffa Sub 40 löpare att kämpa sig igen ett mycket bra pass i Humlegården bestående av 1 km intervaller blandat med 500 m intervaller. Självklart är inte tiderna just nu de bästa på intervallerna men det viktiga är att tugga sig igenom passen och ta ut de man har i kroppen ändå. Då får man ändå träningseffekten och styrkan som kommer att leda till lyftet när vårsolen tittar fram och bjuder på bra underlag och värme igen. Om jag tänker tillbaka till i början av oktober då vi drog igång Sub 40 och våra nuvarande medlemmar började så kan jag verkligen trots vinterns kärvhet se en enorm förbättring hos samtliga löpare i gruppen. Även om jag älskar vintern så längtar jag ändå lite till våren för att få se våra Sub 40 löpare på tävlingar och se dem krossa 40 min på milen. Lisa hon gör rätt i att stanna lite längre i Kenya för att fortsätta att träna i en av världens bästa löpar nationer, för att sedan komma hem i storslag och kvala in till sommarens EM i Barcelona på 5000 m. Det är också något jag ser fram emot att få följa.

Coach Malin

Musse som hare

En glad överraskning blev det idag när både Hanna, Musse och Tim (en resenär från Mustafa Camp) mötte

Dagens bild från Hasse

 upp inför dagens tröskelpass. Jag hade endast väntat mig sällskap på uppvärmningen, men som det blev nu fick jag en riktigt bonus – Musse som hare i 30min. Bara att tacka och ta emot. Kändes som vi flög fram de första 15 minutrarna, men trist nog var det inte tuffare än 3.40-fart (jag var tvärsäker på att vi hade hållit minst 3.20-fart…). GPS har sina för och nackdelar om man säger så, ingen tvekan om att den tog ner mig på jorden i allafall!

Hur som helst mycket nöjd med dagens insats, särskilt med tanke på att jag hade laddat med på tok för många fattiga riddare till frukost (smått svårt att hålla igen när man kommer vrålhungrig till frukost och det erbjuds sånt). Imorgon ska jag haka på Johanna på ett långpass till Eldoret, dock inte helt säker på vad det är jag planerar att ge mig in i…

Lite fler bilder

Uppvärmning med svenskgänget

Fotograf är som vanligt Hans Sjögren

I tidig morgontimma

.